Wierup & Larsson - Svensk maffia
Den semantiska betydelsen för maffia är: ursprungligen en siciliansk kriminell organisation, numer också i betydelsen klickvälde eller nedsättande om fraktion inom en organisation
Klickvälde? Nedsättande om fraktion inom en organisation? VA?
Klickvälde är en sammanslutning som utför ett välde. Jag undrar om Wierup och Larsson tänkte på betydelsen när de döpte boken till Svensk maffia...
Eller kanske de tänkte som vi (JAG) andra i allmänhet tänker på maffia: på kriminella män, helst i Armani kostym, respekt fullhet, mycket pengar, familjefäder, och lite sådär allmänt gåtfulla och fascinerande... Men det går inte ihop med det jag fick lära mig vad en maffia är, så förmodligen har jag kollat för mycket på Gudfadern. Wierup och Larsson framställer snarare den svenska maffian som antingen motorcyckelåkande-drägg, arga - pojkar, eller invandrare som har pga olika orsaker svårt att ta sig in i det svenska samhället, eller män som helt enkelt inte har någon lust att arbeta, men, män som man inte vill bråka med. Men även fruktansvärt smarta, företagsamma män (för vad är kvinnornas roll? Kan kvinnor inte vara kriminella? Finns det en kvinnlig svensk maffia?), hotfulla och energiska män. Jag fick lära mig att en maffia är inte bara män i kostym som tvättar pengar i ett avlägset land, utan det verkar snarare som att ledarna för de organiserade kriminella verksamheterna bedriver företag, fast med egna lagar.
Efter att jag hade läst boken satt jag tyst ett tag, för jag fick inte riktigt ihop det. Fungerar det såhär i Sverige? Är jag så fruktansvärt blind att jag inte har sett det? Fast jag har varit på mc-klubbar, i många motorsammanhang, bott i en invandrartät förort och träffat arga pojkar. Och då kom jag precis fram till att boken har tjänat sitt syfte!! Svensk maffia från 2007 som är en dokumentär skriven av två journalister, har väl i syfte att upplysa just oss andra icke - stor kriminella (för finns det en enda människa som inte har gjort något som är lite förbjudet? Kan du säga att du inte ens har gått mot en "röd -gubbe"?) medborgare vars mest kriminella handling har bestått i att sno en bok från skolbiblioteket (min egen preferens om det inte framgår), om den brottslighet som finns omkring oss.
Det som jag fann som bäst i boken var just att språket var så ovanligt korrekt för att vara journalister. För en fråga kära journalister, läste ni inte svenska på er utbildning? Framställningen av de kriminella gängen, som går under namnen:
För jag vill inte veta om Wierup eller Larsson tycker att dessa personer begår rätt eller fel handlingar, det vill jag själv avgöra. Det jag däremot vill veta är fakta och information så jag kan ta ställning. Och det kan man i Svensk maffia, sedan om informationen eller framställningen är verklighetstrogen eller sann, det kan inte jag avgöra, för som sagt, jag visste inte ens om att det fanns en maffia i Sverige. Men det kanske beror på att jag är en kvinna, dotter och syster... och vad jag har märkt får vi inte alltid ta del av vad våra pojkvänner, pappor, bröder, morbröder, killkompisar, osv pysslar med när de är ute...
Även fast jag finner Svensk maffia vara en mycket bra dokumentär, får marknaden inte överproducera detta fenomen!
Men vilken människa gillar egentligen inte de tabulagda ämnena, våld, sex, droger och kriminalitet?
Människor är konstiga, det är en allmän vedertagen sanning banne mig.
Nästa inlägg ska dediceras till en av världens bästa författare: Joyce Carol Oates
Klickvälde? Nedsättande om fraktion inom en organisation? VA?
Klickvälde är en sammanslutning som utför ett välde. Jag undrar om Wierup och Larsson tänkte på betydelsen när de döpte boken till Svensk maffia...
Eller kanske de tänkte som vi (JAG) andra i allmänhet tänker på maffia: på kriminella män, helst i Armani kostym, respekt fullhet, mycket pengar, familjefäder, och lite sådär allmänt gåtfulla och fascinerande... Men det går inte ihop med det jag fick lära mig vad en maffia är, så förmodligen har jag kollat för mycket på Gudfadern. Wierup och Larsson framställer snarare den svenska maffian som antingen motorcyckelåkande-drägg, arga - pojkar, eller invandrare som har pga olika orsaker svårt att ta sig in i det svenska samhället, eller män som helt enkelt inte har någon lust att arbeta, men, män som man inte vill bråka med. Men även fruktansvärt smarta, företagsamma män (för vad är kvinnornas roll? Kan kvinnor inte vara kriminella? Finns det en kvinnlig svensk maffia?), hotfulla och energiska män. Jag fick lära mig att en maffia är inte bara män i kostym som tvättar pengar i ett avlägset land, utan det verkar snarare som att ledarna för de organiserade kriminella verksamheterna bedriver företag, fast med egna lagar.
Efter att jag hade läst boken satt jag tyst ett tag, för jag fick inte riktigt ihop det. Fungerar det såhär i Sverige? Är jag så fruktansvärt blind att jag inte har sett det? Fast jag har varit på mc-klubbar, i många motorsammanhang, bott i en invandrartät förort och träffat arga pojkar. Och då kom jag precis fram till att boken har tjänat sitt syfte!! Svensk maffia från 2007 som är en dokumentär skriven av två journalister, har väl i syfte att upplysa just oss andra icke - stor kriminella (för finns det en enda människa som inte har gjort något som är lite förbjudet? Kan du säga att du inte ens har gått mot en "röd -gubbe"?) medborgare vars mest kriminella handling har bestått i att sno en bok från skolbiblioteket (min egen preferens om det inte framgår), om den brottslighet som finns omkring oss.
Det som jag fann som bäst i boken var just att språket var så ovanligt korrekt för att vara journalister. För en fråga kära journalister, läste ni inte svenska på er utbildning? Framställningen av de kriminella gängen, som går under namnen:
- Hells Angels
- Bandidos MC
- Brödraskapet Wolfpack
- Original Gangsters (OG)
- Naserligan
- Jugoslaverna (i den form de förekommer som etniskt orienterad brottsorganisation)
- Uppsalamaffian
För jag vill inte veta om Wierup eller Larsson tycker att dessa personer begår rätt eller fel handlingar, det vill jag själv avgöra. Det jag däremot vill veta är fakta och information så jag kan ta ställning. Och det kan man i Svensk maffia, sedan om informationen eller framställningen är verklighetstrogen eller sann, det kan inte jag avgöra, för som sagt, jag visste inte ens om att det fanns en maffia i Sverige. Men det kanske beror på att jag är en kvinna, dotter och syster... och vad jag har märkt får vi inte alltid ta del av vad våra pojkvänner, pappor, bröder, morbröder, killkompisar, osv pysslar med när de är ute...
Även fast jag finner Svensk maffia vara en mycket bra dokumentär, får marknaden inte överproducera detta fenomen!
Men vilken människa gillar egentligen inte de tabulagda ämnena, våld, sex, droger och kriminalitet?
Människor är konstiga, det är en allmän vedertagen sanning banne mig.
Nästa inlägg ska dediceras till en av världens bästa författare: Joyce Carol Oates
Kommentarer
Trackback
