Lindbom vs Litteratur

De som inte känner till Joyce Carol Oates (1938 och amerikans författare) är antingen fruktansvärt ointresserade av litteratur, eller, helt enkelt ointresserad.
Jag har nu läst 12 böcker av Oates och jag kommer inte ihåg alla och jag blandar ihop historierna, personerna, intrigerna, och utseendet på böckerna till och med, trots mitt bildminne!
Då kan man fråga sig, räcker inte 12 böcker? Nej, det gör det inte. Men hon är för snabb! Jag ogillar starkt författare som massproducerar sig själva, vilket hon också gör, men trots det kan jag inte sluta läsa och vad är det då som får mig att fortsätta läsa? Det är precis samma orsak som får mig att sitta upp och tänka på henne mitt i natten, när jag har feber och ska vara i skolan om 8 timmar.

Hon fascinerar mig, och på ett snedvridet sätt identifierar jag mig med henne.
Oates sa en gång i en intervju att: "det finns två sorters människor här i världen. De som anser att livet är en berättighet och de som inte anser det, de jobbar hela livet på att få bli berättigade". Hon själv indikerade på att hon var en av de sist nämnda, och tillika jag. Och dessa två karaktärs skildringar finns konstant närvarande i hennes berättelser. Det är oftast män som porträtteras som de som ser livet som sin egna lekplats, medan kvinnorna arbetar på att få betala för att leva. Och jag känner igen mig i det hon skriver. Jag kan identifiera mig med kvinnorna som känner en skuld över sitt liv, att de inte förtjänar att leva, att livet är någon annans lekplats och man måste få vara berättigad för att vara med.
Oates lyckas alltid med att beskriva utanförskapet, ensamheten och passionen i sina berättelser. Oates är också en stjärna på att fånga det amerikanska livet.

Men för att återgå till den bok jag den här gången har läst så är det Svart flicka/vit flicka från 2007.
Den handlar om Genna som är en vit överklass flicka som börjar på ett collage som är grundat av hennes farfäder. Fast Genna kommer från en vänsterradikal familj så hon lär sig att skämmas över sitt ursprung och förnekar sina rikedomar, och året är 1974 och Watergateskandalen härjar i USA. Genna får dela rum med en svart underklass flicka Minette, som kommer från en djup fundamentalistisk kristen familj. Under romanens gång försöker Genna bli vän med denna mycket märkliga och inåtvända Minette, för att på något sätt råda bot för sin bakgrund. Men Minette vägrar att bli vän med någon och hon bär runt på ett starkt och mörkt men ändå tystlåtet förakt för allt och alla och Genna tar på sig skulden för hatet som riktar sig mot Minette. Svart flicka/vit flicka är till ytan en skildring av de rasistiska förhållandena i USA, men Oates visar mer på ett komplext psykologiskt problem, om kvinnor som försöker bota andras förakt.
Och går det att göra? Nej, det finns ingen utväg i Oates roman.

Likt alla de andra Oates romanerna, fullkomligt älskar jag personbeskrivningarna! Personerna i böckerna blir så levande och intima. Men det är tyvärr inte en av de böcker av henne som toppar min lista. Mina favoriter är och förblir Blonde och Den tatuerade flickan.  Så vad blir min uppmaning och min slutsats? Jo, är man en Oates älskare, bör man läsa allt, och vill man introducera Oates i sitt liv är Svart flicka/ vit flicka en bra bok, och vill man ha en extremt spännande handling, bör man kanske välja någon annan roman av henne.

Nog sagt om Oates för den här gången.
Nästa blir Marken under hennes fötter av Salman Rushide.