Kafka - Slottet


Oj. Jag har visst varit ganska inaktiv, märker jag.
Men det är inte så att jag har slutat att läsa eller skriva, utan snarare att jag befinner mig i ett tillstånd där jag är så fruktansvärt skoltrött och tillika trött på att skriva och läsa ting på svenska, vilket kräver att jag ska skriva "korrekt grammatik" och vara tydlig. Alla normer och regler står mig upp i halsen... därför har produktionen varit låg. Men, och det är viktig,  vi alla bör lära oss att skriva bra svenska, men just nu är jag trött på akademikers skrivande och att leta fel.



Slottet av Franz Kafka, som gavs ut 1926, efter hans död av en vän till honom, läste jag faktiskt ut den 12 januari i år. Men sen dess har jag bara läst ut tre böcker, vilket är ett dåligt resultat av mig. Men en av de var faktiskt Shantaram, skriven av Gregory David Roberts, som är en riktig jäkla tegelsten, men den pratar jag om sen...

Åter till "min" Kafka! Kafka är en fruktansvärd känd författare och han ville inte ens bli känd. Han skrev på fritiden, och tänkte aldrig ge ut sina verk, utan det gjorde hans vän efter hans död. Men det gör han bara mer intressant! 
Men man kan fråga sig varför Kafka är så fascinerande då?
Jag har ingen aning. Det finns 1000 och åter 1000 Kafka forskare inom litteraturforskningen och jag tillhör inte dem. Jag vet inte hur man ska tolka Kafka. Ansåg Kafka själv att världen var absurd och ogripbar? Är det Kafkas far som står för den dömande kraften i hans verk, som forskarna hävdar? Vem vet?! Allra minst jag.

Men jag kan berätta vad jag gillar hos Kafka, förutom hans fascinerande namn som rullar så roligt på tungan.
Kafka är obegriplig. Det finns ingen logik, inget sammanhang, inget förnuft och inga regler. Det är som det är. Skumt, förvirrade och helt enkelt fantastiskt. Hans roman Slottet, är en stor beskrivning av ett ingenmansland där man inte gör någonting, men man får inte göra någonting, för "de" ser och antecknar dina rörelser. Kanske lite av en "bigbrotheriswatchingyoufeeling". Kafka är så makaber att han gör mig glad. Det är skönt med lite ologik ibland. Man behöver det, att bara få känna in personerna och atmosfärerna och störa sig lite på huvudpersonen K.

Men Kafka kan dock vara lite svår. Hans språk är ingen dans på rosor, eller det kanske är just det det är, fast på taggarna?! I alla fall, så har han galet långa meningar, ibland hela sidor och det kan vara svårt att hänga med i "handlingen".

Men ja, läs Kafka helt enkelt. Gilla det, eller hata det! Men va inte så förbaskat pretentiösa vid läsandet ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0