Delblanc - Moria land
Jag har tidigare varit inne på vem Sven Delblanc är (var) och tänker därför skippa den delen den här gången.
Den här gången har jag läst Moria land från 1987.
På första sidan ser jag att jag har skrivit att Moria land är en blandning av Boyes Kallocain och Kafkas desillusion och utsatthet. Och längst bak i boken har jag skrivit, drömmen om en annan identitet, stärker viljan att finnas.
Sedan kan man ju fråga sig vad tusan jag menade med det där?
Moria land behandlar ett framtida Sverige, många långa år fram i tiden, där medborgarna har blivit underkuvad staten, ala fascist Italien och nazist Tyskland. Det råder svält och död. Och huvudpersonen är en äldre herre på sina sista år som skriver brev till sin förlorade son. Sonen har gått in i en motståndsgrupp och ligger i Norrlands kalla skogar någonstans och planerar uppror mot staten. Huvudpersonen som förblir namnlös i boken planerar själv en hämndaktion men drabbas konstant av sin egna feghet och ålderdom.
Man tror efter halva boken att man vet vart detta ska bärga sig av, man har läst det förut, sett det förut på film och dylikt. Men så kommer slutet och det får en twist. Det blir obehagligt och man inser hur sjuk huvudpersonen egentligen är.
"[...] förmodligen är det flyktningar från spärrzonen i norr som har sökt sig hit, i någon naiv tro på vår nominella självständighet i söder. Vi vill inte ta emot dem, ockupationsmakten i norr vill inte ha dem tillbaka, av försörjningsskäl, de är icke- personer, ingenstans bokförda, oansvariga, fredlösa. De får sin bärgning av underbetalt svartarbete, småstölder, prostitution, detta folk som finns men ändå inte finns."
Detta är ett utdrag ur boken som just symboliserar handlingen. Man kan fråga sig om det kommer att bli såhär? Har vi 22 år senare samma syn på framtiden som Sven Delblanc? Jag känner dock att Moria land faller lite platt. Idag känns det som ett gammalt och tråkigt koncept. Och tyvärr mattas min fascination för Delblanc lite av. Det är ingen dålig bok! Den är välskriven, välplanerad, bra strukturerad, många intertextuella kopplingar som fördjupar handlingen och komplexiteten. Trots det, fungerar det inte riktigt på mig!
Men visst finns det stycken även här som fascinerar mig och får min hjärna att spinna, så som;
"Människans behov av underkastelse är kanske lika starkt som det behov av frihet jag drömmer om"
Och min hjärna börjar smått röra sig kring frågorna, att om underkastelse inte fanns, kan vi då förnimma friheten? Genererar friheten i sin tur underkastelse?
"Ett hat mot kärlek och skönhet, som åberopade förvända begrepp om jämlikhet och rättvisa."
Nästa söndag: Maria Sveland – Bitterfitta
(och hur jag än söker kan jag inte ta reda på vad Moria land är, är det en referens till Bibeln eller dylikt? Någon som vet?)
