Lindbom vs Litteratur

Jag skrev sist att jag skulle skriva om Umberto Eco, men jag har ingen lust. Istället tänkte jag skriva om boken som jag nyss läste ut och det är John Irvings bok Cirkusens son från 1994. Om jag blev besviken på den förra Irving boken, Vattenståndet, så har jag nu förlåtit honom. Cirkusens son är en riktigt bra bok, fast inte förens efter 100 sidor, så man måste ha lite tålamod. För i de första 100 sidorna har huvudpersonen i boken Dr Daruwalla mycket monologer med sig själv och även dialoger, och man får inte reda på så mycket. Men när man har läst klart boken, och redan i mitten så inser man vilken kanon inledningen det egentligen var. För vi kastas rätt in i handlingen redan från början och successivt arbetar Irving upp bakgrunder och ens förståelse. Han arbetar med ett associativt skrivande, och jag gillar det mycket. Det blir mycket mer komplicerat och spännande med det associativa berättandet än en rak kronologi som finns i deckare.

Jag kanske skulle berätta lite om handlingen också...
En av huvudpersonerna, är Dr Daruwalla, en indisk man som tillhör överklassen vilket gör att han får en europeisk utbildning, en fru från Wien och så småningom låter han sina barn växa upp i Toronto. Detta bidrar till att han aldrig riktigt känner sig hemma någonstans, alla tror att han är indier, men när han kommer till Indien är han fruktansvärt malplacerad. Cirkusens son utspelar sig till mestadels i Indien där Dr Daruwalla jobbar som ortoped på kliniken för vanställda barn. Och det är egentligen nu som handlingen blir komplicerad. Dr Daruwalla är mycket fascinerad av dvärgar, vilket gör att han kommer i kontakt med cirkusen, vilket i sin tur leder vidare till Indiens "porrklubbar", filmstjärnor, hirjas (transexuella prostituerade), religion, överklass indier, mord etc. Huvudberättelsen är förmodligen morddramat, där två tvillingar blir inblandade (så står det i alla fall på baksidan av boken), men jag tycker inte att det är den egentligen handlingen, utan det handlar snarare om relationer, kärlek, människor, utanförskap och alienation.

Som vanligt finns alla Irving komponenter, som man antingen älskar eller hatar, men man kan inte undgå att bli underhållen.
Det finns;
- förvirrade och excentriska män
- en stor kvinna
- prostituerade
- homosexualitet
- en vulgär kvinna
- dvärgar
- absurda scener och dialoger
- ett brett persongalleri
- en välutvecklad berättarteknik
- romantik
- och ett porträtt av Indien

Vad kan jag mer säga? Förutom att Irving skapar de bästa karaktärerna och de mest absurda historier. :) Och att det blir på ett makabert sätt mycket romantiskt!