UKON - Block


En förmiddag i höst/vinter dasket hade jag en lektion. En föreläsning om bandspelarens roll i litteraturen. Ett annorlunda ämne och perspektiv på litteraturen.
Men jag upptäckte UKON, vars riktiga namn är Ulf Karl Olov Nilsson. Tydligen en psykolog, som använder cut -up tekniken.
En svensk verision av den tekniken Willam Borroughs använder sig av. Grädden av det hela var att jag fick lära mig att Borroughs använder en teknik i sitt skrivande. (!) Ja, jag kanske är lite bakom flötet.
Men det var en ny upplevelse. Som jag och Leo diskuterade idag. Han pillade sönder mixern för att han var nyfiken på hur den funkade och den gick lite sönder och han sa "Bra start på morgonen, börjar med att ha sönder saker för att jag inte kan låta bli att pilla". Då sa jag, diplomatiska jag, "Men se det såhär, du lärde dig en ny sak genom det, att du började morgonen med en ny kunskap och det är ju positivt."  Ja, summan av min utläggning, man lär sig något nytt genom korkade uppenbarelser.

Det står inte särskilt mycket information om Nilsson på nätet, förutom rescentioner och att han är född 1965, typ.
Men Block är en diktsamling utkommen 2005.
Och till viss del förstår man inte ett dugg och man undrar vad människan egentligen tänker med... men ibland förstår man precis allt som står. Vad varenda ord betyder och vilken innebörd de har för dig.
Mitt förnuft hängde sällan med och det var svårt att tillämpa kunskaper inom litteraturen ibland på styckena, men mina känslor och stämningar uppfattade dikterna. Orden var stund dels obegripliga men de sitter kvar.
Eftersom jag gillar Borroughs, förtjusades jag av UKON med, det var just det att jag inte riktigt begrep allting.
Men samtidigt, eftersom jag inte vill läsa något mer av UKON, kan jag inte helt ha blivit betagen av honom.
Kanske är det för att romaner och essäer ligger mig närmare hjärtat än poesin. Som bevis på det har jag ännu inte avslutat en diktsamling av Karin Boye trots att jag började med den för flera veckor sen...

Men UKON var kul och uppfriskande.

Men näst ut blev ändå något som ligger mig varmt om hjärtat, försöken att återupprätta islandsagorna. Frans G. Bengtsson med Röde Orm är näst på tur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0