Oscar Wilde - Dorian Grays porträtt
1890 ger en vacker och skandal omsusad man ut sin roman, Dorian Grays porträtt, vilket kom att diskuteras så vilt att Wilde var tvungen att ett år senare skriva en inlaga om att han var fullt medveten om att romanen tycktes vara omoralisk.
Men är den verkligen det?
Inte alls enligt min mening, men det beror väl också på hur vi vill definiera ordet omoralisk.
Jag anser att Dorian Grays porträtt är i allra högsta grad moralisk, om man vill utläsa den som sådan.
Teman skönhet, konst och samhällspolitik är just ämnen som genomsyras och diskuteras i romanen.
Romanen startar med en scen mellan Lord Henry och konstnären Basil. Lord Henry är känd för sin dubbelmoral, cynism och goda konversationer, men han har ett högt ifrågasatt leverende. Lord Henry fascineras av Basils helt extra ordinära tavlor han har gjort på sistone, avbildningar av en yngling vid namn Dorian Gray, som är det vackraste Lord Henry har skådat. Men Basil tvekar inför att berätta om mannen som porträtterar för honom. Basil menar att Dorian Grays påverkan på hans konst är för personlig för att avslöjas och Basils bilder av honom aldrig får visas.
Men mötet mellan Lord Henry och pojken Dorian Gray är oundvikligt.
Och Dorian Gray faller rätt ner i syndens näste och tillgodogör sig Lord Henrys njutningsfulla och egoistiska levnadssätt. Och den dagen han avundsjukt säger till sitt porträtt, som är gjord av Basil, att han önskar att tavlan ska åldras istället för honom, den dagen börjar hans själ att dö. Medan målningen blir allt äldre och fulare med åren, består Dorian Grays ungdom och skönhet.
Vi får följa med i ett överklass England där pilska karlar med pengar har tröttnat på sina kyska och återhållsamma damer och deras futtiga konversationer. Och Dorian Gray inser en dag att han har tröttnat på den världen. Hans eviga ungdom och skönhet gör att vart han än går blir han älskad, vilket gör att han samlar på sig allt mer bestialiska laster.
Romanen kan läsas moraliskt i och med Dorian Grays brottning med sitt eget samvete.
Men vad slåss han emot då?
Om evig skönhet och ungdom är det högsta idealet i våran värld, och han har åstadkommit det, varför är han inte lycklig?
Varför äter hans fysiska skönhet upp hans inre?
Dorian Gray har allt en modern man önskar; skönhet, ungdom, intelligens, pengar, status,inflytande och stort om tycke, men han vistas på platser ingen lycklig människa vill drömma om existerar.
Är romanen omoralisk, som Wilde blev anklagad för, pga att han diskuterar människans sexualdrift, girighet, utseende fixering, konstens skönhet och samhällets ytlighet?
Nej. Jag vill snarare säga att den sätter i gång frågor som är värda att ställas än idag.
Den är bland de bästa böckerna jag någonsin läst och jag kunde knappt lägga i från mig den för att ens gå på toa.
Språket, tankarna, filosofin och personerna. I just love it, Wilde.
(next: UKON - Block)
