Lindbom vs Litteratur

På senare tid har jag märkt att det är svårt att tillfredsställa mig, litteraturmässigt. Har litteraturen blivit sämre, eller har jag blivit mer kräsen?

Men någon som håller måttet, och har gjort det sedan 1922 är Karin Boye. Den kvinnan vi svenskar får möta i skolan. Hoppas jag i alla fall!! Men dagens skolundervisning kan man ju diskutera, förmodligen läser man väl inte Boye längre. Det som dock är lite trist med Boye, eller inte hon a persona, utan forskningen kring henne. Det som ofta lyfts fram är hennes homosexualitet och självmord. Ok. Kvinnan levde i en svår tid, men visst måste hon ha åstadkommit mer än att ha vågat leva med sin älskade och passerat till andra sidan med flit? Forskningen blir ensidig.
Varför inte lyfta fram hennes intellekt och skrivkunnighet? Hennes engagemang i politiken etc. Fast åt andra sidan kan jag ägna min energi åt att forska om henne istället för att kritisera forskningen.
Som veckans citat i almanackan sa: "Det finns de som går först och bereder väg, och de som kommer sen och kritiserar".

Men jag har läst Kallocain från 1940 och den beskrivs som en dagboksroman, science fiction och dyspoti. Alltså, hon beskriver ett samhälle som är starkt kontrollerad av staten, där individen aldrig är fri, utan individen tjänar staten och staten skyddar.
Ja, hon var inspirerad av sina resor från Tyskland och Sovjetunionen.



Kallocain är ett sanningsmedel, ett gift som tvingar människor att säga sanningen. Medlet är framtaget av forskaren Kall, som i sin tur är en god medborgare och tjänar staten. Men så småningom inser Kall att hans medel kanske skapar känslor, stämningar och situationer som inte leder till statens bästa och han omvärderar sin tro på staten.

I romanen existerar olika städer, så som Kemistaden och i den lever människan endast för samhällsnyttan. Individer existerar inte! Och på grund av krig med Universalstaten, har Världsstaten, där Kall, lever tvingat ner sitt folk i celler under jorden. Världsstaten kontrollerar sina medborgare med avlyssningsmaterial och stränga protokoll, allt för att förebreda de för krig. Det finns bland annat tider och tillfällen där man ska kunna träffa en partner som samhället har godkänt, och som tillika ska främja staten. Kärleksäktenskapet behöver inte existera, eftersom människan och dens barn inte tillhör familjer utan staten och krigsberedskapen! 

Låter det lite små creepy? Det är vad det också är. Kallocain är suverän! Ett mästerverk som bör leva kvar i våra bokhyllor och säljas i nyutgåvor, för sådan här litteratur, den kommer sällan idag!

Boye är lysande på att antyda, inferera, mystifiera och politisera. (Ja, lustiga ord är roliga. )

Vilken författare, vilken bok, vilken kvinna! Den får fem stjärnor! *****

Och så har jag också läst Svensk maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson.

John Irving har skrivit, om inte den bästa, så bland de bästa, bok/böcker jag har läst.
Min debut på Irving var Tills jag finner dig...  En roman som är både så absurd och knasig, att den blir romantisk!
Fascinerande! Sedan dess var jag fast, Irving och jag. Jag läste Hotell New Hapshire, och den var fantastisk! Han har också skrivit Ciderhusreglerna, men jag klarade inte av att läsa den, abort scenerna är för noggrant beskrivna. Jag lade den i frysen, och läste den aldrig mer. Men med tanke på hur bra filmen är, borde jag ta mig igenom den.
Men. Vattenståndet, skriven 1972, utkommen till Sverige 1981, är tydligen hans andra roman.
Den gjorde mig besviken. Mycket. Jag känner mig fortfarande lite tom. Jag hade kanske ännu en gång för höga förväntningar? Den gjorde mig besviken.

Den innehåller Irving-absurditet.
- En man som har problem med sin snopp (det sexuella och perversa verkar vara ett subtema för Irving)
- En man som är totalt hopplös, klarar absolut ingenting, är en "quiter".
- En misslyckad intellektuell
- Flera olika damer, som har lustiga kroppar och maner.
- Märkliga scener.
- Horor
- Konstigt folk
- Knark/lustiga tillstånd
- En genomarbetad historia med varierande berättarperspektiv
- Fundering och inlägg
- En metamorfos och rening
- a closer

Den har alla komponenter för att vara en riktig bra Irving-roman, men den faller?
Varför?
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men hans senare verk är definitivt mer utvecklade med en starkare finess.
Så när det gäller John Irving läsning, börja från rätt håll, eller nöj dig med hans senare verk. 

Efter Irving blev det Kallocain med Karin Boye.